Stress

Har inte människor i alla tider klagat på stress? Stress har alltid funnits, de senaste årtiondena har mycket förändrats i vårt sätt att leva och arbeta. Man ska hinna med mycket, vara uppdaterad om det senaste och att ständigt kunna anpassa sig till nya krav.

Stress är en reaktion, som egentligen inte är något negativt i sig. Men om en stressreaktion pågår tillräckligt länge och man inte får möjlighet att återhämta sig kan man bli allt för belastad.

Höga krav kan ge stress

Det finns olika modeller - olika sätt att beskriva - vad som händer när en individ blir utsatt för stress:

Den psykologiska modellen beskriver negativ stress som att den uppstår ur en obalans mellan krav och förmåga. Det kan till exempel handla om att behöva se till att saker fungerar i hemmet fastän man är ung och det egenligen inte är ens ansvar.

När man upplever att man har för lite kontroll kan man känna sig maktlös och sliten, vilket i sin tur kan leda till sänkt självförtroende.

Kroppen reagerar

Samtidigt händer det saker i kroppen när den reagerar och förbereder sig på stress - som en mobilisering när kroppen ställs inför utmaningar och hot.

Kroppen ser i första hand till att hjärnan och vissa muskler får energi. Detta gör att vi blir mindre känsliga för smärta och att eventuella sår inte svullnar som de annars skulle ha gjort. Blodet blir mer trögflytande, vilket skyddar oss från att förblöda. Samtidigt ser kroppen till att vätska och salter behålls, så att blodtrycket kan hållas på en tillräckligt hög nivå.

Meningen med denna fysiska stressreaktion är att kroppen ska bli beredd att skydda sig mot fara. Men faran behöver inte vara verklig för att reaktionen ska sättas igång, den kan starta vare sig faran är verklig eller inbillad.

Alla har sin sårbara punkt

Det verkar som om varje individ har sin sårbara punkt där en långvarig negativ stress till slut ger något symtom. Ett tidigt tecken är att sömnen blir försämrad, antingen genom många uppvaknanden under natten eller att man vaknar tidigt på morgonen och börjar oroa sig för morgondagens problem.

Det är också vanligt att dra sig undan sociala kontakter, för att skydda sig själv från det som kan bli påfrestande möten. Den som känner sig allt för stressad orkar inte engagera sig i någon gemenskap och förlorar därmed den läkande förmågan som gemenskap med andra människor kan ge - i form av många tillfällen till skratt och förtrolighet.

Över huvudtaget får man svårare att prestera och orka med saker, eller att vara kreativ när stressen blir för svår. Risken för fysiska skador och olika olyckstillbud ökar också.