Personlighetsstörningar

Det är inte alltid lätt att se var gränsen går för vad som är normalt eller lite udda beteende. När det handlar om personlighetsstörningar är en persons sätt att vara helt avvikande. 

Det som oftast avgör om en person lider av personlighetsstörning är att samspelet mellan personen och andra människor inte fungerar på ett bra och acceptabelt sätt.

Personen har ofta svårt att se sin egen medverkan till svårigheterna i samspelet. Oftast tycker han eller hon att problemen beror på omgivningen. Det gör att personen lättare än andra kan hamna i konflikt med andra människor.

När en läkare ska ställa diagnos för personlighetsstörning handlar det därför om att personens egenskaper eller beteende orsakar skada eller lidande för honom eller henne själv, eller för andra människor.

Men människor kan ha en udda personlighet utan att ha en personlighetsstörning, förutsatt att personen är socialt stabil, inte lider av sin personlighet och att inte omgivning är lidande.

Varför får vissa en personlighetsstörning?

Numera anser många forskare att förklaringen till att en del människor får personlighetsstörning är en kombination av biologiska, psykologiska och sociala faktorer – tillsammans med varje individs grad av sårbarhet.

Dessa faktorer, som är unika för varje människa, påverkar en persons så kallade karaktärsegenskaper, det vill säga det som är ett typiskt sätt för honom eller henne att vara på.

Karaktärsegenskaperna formas under uppväxten, beroende på biologiskt arv från föräldrarna, de påfrestningar personen möter i livet och vilket stöd hon eller han får av sin omgivning. Därmed är det inte enbart en orsak som ligger bakom personlighetsstörningen.

För att kunna ställa diagnosen personlighetsstörning krävs bra medicinsk och psykiatrisk kunskap och erfarenhet.

Kluster eller grupper av störningar

Enligt diagnossystemet DSM-IV delas personlighetsstörningar in i kluster, eller grupper, beroende på inbördes likheter:

Kluster A: Udda excentriker och ensamvargar

  • Paranoid personlighetsstörning – drabbar omkring 2 procent av den vuxna befolkningen.
  • Schizoid personlighetsstörning – ovanlig, finns inte siffror om drabbade.
  • Schizotyp personlighetsstörning – drabbar upp till 3 procent av de vuxna.

Kluster B: Dramatiska, emotionella och impulsstyrda

  • Antisocial personlighetsstörning – drabbar omkring 2 procent, vanligare bland män.
  • Borderline personlighetsstörning/emotionellt instabilpersonlighetsstörning – drabbar upp till 2 procent, vanligare bland kvinnor.
  • Histronisk personlighetsstörning – drabbar upp till 2 procent av befolkningen.
  • Narcissistisk personlighetsstörning – är ovanlig och drabbar mindre än 0,5 procent.

Kluster C: Ängsliga, räddhågade och kontrollerande

  • Fobisk personlighetsstörning – drabbar upp till 5 procent av befolkningen.
  • Osjälvständig personlighetsstörning – drabbar omkring 2 procent, vanligare bland kvinnor.
  • Tvångsmässig personlighetsstörning – drabbar omkring 2 procent, vanligare bland män.

Text: Barbro Krevers och Pia Mattzon

Källa: Kent-Inge Perseius