Paranoid personlighetsstörning

De vanligaste tecknen på paranoid personlighetsstörning är att personen som lider av den ständigt är misstänksam mot sin omgivning. Personen har svårt att lita på människor och anförtror sig därför sällan till dem av rädsla att de ska missbruka förtroenden. 

Av Sveriges befolkning lider ungefär 0,5-2,25 procent av paranoid personlighetsstörning, om man räknar bort dem som behandlas inom sluten vård, där siffran är högre. Enligt dagens diagnossystem finns det totalt tio personlighetsstörningar som delas in i tre grupper och paranoid personlighetsstörning ingår i den grupp som beskriver udda eller excentriska störningar.

Den som lider av paranoid personlighetsstörning har också en tendens att tolka erfarenheter och upplevelser negativt och kan uppfatta människors neutrala eller ibland till och med vänliga handlingar som hotfulla eller som angrepp. Han eller hon kan tro, på lösa eller orimliga grunder, att dess nära anhöriga bedrar, utnyttjar eller skadar honom eller henne. Personen reagerar starkt på orättvisor och kränkningar som drabbar den och har svårt att i efterhand glömma och förlåta dem.

Konsekvenser av störningen

I och med att personer med paranoid personlighetsstörning har svårt att anförtro sig till och lita på människor i sin omgivning kan de lätt uppfattas som kyliga och fientliga. De är väldigt självständiga och har svårt att samarbeta med andra människor.

De har lättare för att drabbas av depressioner, torgskräck (rädsla för öppna platser), tvångssyndrom eller missbruk av alkohol eller droger.

Det är viktigt att inte blanda ihop paranoid personlighetsstörning med paranoid schizofreni, eftersom de typiska symtomen för schizofreni, såsom hallucinationer och vanföreställningar saknas.

Bemötande och behandling

Om du som närstående känner någon som lider av denna personlighetsstörning ska du försöka visa respekt och förståelse för personens misstänksamhet. Den mest effektiva behandlingsmetoden av störningen är någon form av psykoterapi, till exempel kognitiv beteendeterapi eller dialektisk beteendeterapi. Det finns även mediciner som kan användas för att dämpa vissa av symtomen.

Text: Jessica Ljungqvist, student webbredaktörsprogrammet, Högskolan i Borås

Källor: Svenska Psykiatriska Föreningen. Landstinget i Uppsala Län