Autismspektrumtillstånd

Forskare räknar med att drygt 1 procent av alla barn och ungdomar har någon form av autismspektrumtillstånd.

Begreppet autismspektrum innebär att det finns olika grader av tillståndet, ungefär som färger finns i olika nyanser. Det finns olika diagnoser inom gruppen, de vanligaste är autism och Aspergers syndrom.

De kallas också för neuropsykiatriska tillstånd.

Autism

Ungefär 0,2 procent av barnen i Sverige har autism. Vid autism har man ofta en utvecklingsstörning, vilket däremot är ovanligt när det gäller Aspergers syndrom.

Symtomen på autism är begränsningar i förmågan till kontakt och kommunikation och begränsningar av fantasi, lek, beteenden och intressen. De allra flesta med diagnosen behöver som vuxna fortsatt omfattande hjälp och stöd, medan några kan fungera relativt självständigt.

Aspergers syndrom

Typiskt för Aspergers syndrom är framför allt svårigheter med socialt samspel, speciellt att umgås med dem som är i samma ålder. En person med Aspergerssyndrom har helt enkelt inte lika stort intresse av umgänge.

Många har så kallade specialintressen, då de går in i olika kunskapsområden eller fritidsintressen på ett sätt som är väldigt intensivt. Då utgår de också från att alla andra är lika intresserade och de kan prata långa stunder om detta och märker inte riktigt att alla kanske inte tycker att det är lika viktigt.

Viktigt med rutiner

En person med Aspergers syndrom behöver mycket rutiner och vill göra på samma sätt varje dag. Hon eller han har ofta väldigt svårt för att det kommer nya saker in i bilden – särskilt förändringar av olika slag eller saker man inte väntat sig.

Ofta är man duktig på att uttrycka sig, man är väldigt verbal, som man kallar det. Samtidigt låter man kanske lite "lillgammal" om man är barn, som en liten professor.

Trots att man oftast är väldigt duktig när det gäller språket kan man ha svårt för att förstå andras skämt, eftersom man tolkar allt väldigt bokstavligt. Att uttrycka sig med kroppen, som att gestikulera och ge ögontakt är svårt och man har även svårt att förstå andras kroppsspråk.

Det är också vanligt med det man kallar motoriska problem: Man snubblar mer, har kanske en oläslig handstil och man har svårt att knäppa knappar och knyta skosnören.

Text: Mikael Elf

Källa: Intervju med Elisabet