Malin växte upp med en missbrukande pappa

Både spröd och stark. Det är mitt första intryck av Malin när vi träffas. Hon är ganska liten, både smal och inte särskilt lång. Men direkt när hon börjar prata känns hon kraftfull på något sätt. Med en intensiv blick ser hon mig rakt i in i ögonen när hon berättar om sin väg genom livet, som varit allt annat än rak och enkel.

Det finns två anledningar till att Malin väljer att berätta öppet om sitt livs historia. Dels vill hon ge hopp och råd till andra barn och unga som har det som hon haft det och dels blir hon hjälpt av det själv.

Hon har fått frågan om hon berättar för att folk ska tycka synd om henne. 
– Då svarar jag ”Nej, men jag bearbetar det på det sättet.” Genom att prata om vad som hänt får jag ur mig det, så att lite försvinner för varje gång.

Det var annorlunda för bara fem-sex år sedan. När hon gick på hög-stadiet och bodde hos pappa sa hon ingenting till någon om hur det var. Då försökte hon smälta in i gänget och vara som alla andra.
– Egentligen mådde jag psykiskt dåligt, men jag visade en bild utåt att jag mådde jättebra.

Varför gör man så tror du?
– Jag tror att man skäms för hur man har det. Och så är man svartsjuk på alla andra som har det så bra. Därför låtsas man och trycker in i sitt psyke att man har det lika bra som dem, bara för att man vill ha det också, säger hon eftertänksamt.

Hon vågade inte heller prata om situationen hemma, för hon trodde inte att någon skulle förstå. 
– Jag trodde att folk skulle vända mig ryggen om jag sa hur jag hade det. Men egentligen är det ju tvärtom – folk stöttar en och finns där för en när man berättar! 

Både mamma och pappa missbrukade

När Malin föddes 1991 var hennes mamma och pappa gifta. Men det var allt annat än ett lyckligt familjeliv. Pappan hade missbrukat ända sedan han var i 12-årsåldern och när Malin föddes missbrukade även hennes mamma, mormor och morfar. Det var genom morföräldrarna som Malins föräldrar möttes.

Många gånger drack de tillsammans och vid ett tillfälle hade Malins pappa fått i sig så mycket alkohol att han var nära att dö och slutade andas. 
– Mamma fick panik, men fick liv i honom till slut, det är vad jag har hört. Men efter det ändrades något i honom, något hände som gjorde honom väldigt aggressiv. Så det slutade med att de skildes och jag flyttade med pappa till farmor och farfar, berättar Malin.

Hon hade inte ens fyllt ett år. Föräldrarna bråkade om vem som skulle ha hand om henne. Till en början försökte hennes mamma få vårdnaden och kom med polis till farföräldrarnas hus. Men där blev Malin kvar. 
– Och sedan dess har jag inte haft så mycket kontakt med mamma. Ett tag var jag hos henne varannan helg, men jag har väldigt svaga minnen av att jag var där.

Flytten till farmor och farfar var Malins första, men långt ifrån den sista. Under åren som följde förändrades hennes tillvaro ständigt.

Halvbror och styvmamma

När Malin och hennes pappa fick en ny lägenhet i Halmstad fick hon en dagmamma som hette Angelica. 
– Han jobbade och hon tog hand om mig, sedan blev de tillsammans och flyttade ihop. Och när jag var åtta eller nio år skilde de sig. Hon flyttade, jag bodde kvar hos pappa och då började han missbruka igen, berättar Malin.

Paret hade fått en son, Malin en halvbror. Malins pappa hade hand om dem båda när det en gång började brinna. Malin hade varit ute och kom in igen och såg att det var rökfyllt i hela lägenheten.
– Pappa låg däckad i soffan. Han hade väl supit så mycket att han var helt väck. Jag sprang in och ropade ”Pappa, pappa, vakna, det brinner i köket!”. Men han vaknade inte, så jag sprang över till grannen.

Grannen kom dit och ringde Malins styvmamma. Till en början visste ingen var Malins halvbror fanns, men det visade sig senare att han varit hos en kompis. 
– Angelica kom och sa ”du kan inte bo här, du får bo med mig”. Så jag flyttade till henne.

Senare åkte Malin ofta och hälsade på sin pappa, som hade flyttat till en liten ort utanför stan. Men när hon var där kunde han plötsligt säga ”du, jag ska iväg en timme, jag kommer snart”. 
– Så satt jag där, till midnatt eller längre, ibland till 2-3 på natten. Jag var bara tio-elva år då. Och det var då han började bli väldigt aggressiv mot mig, säger Malin.

Argsint och våldsam hade han i och för sig varit tidigare också, men kanske inte lika mycket, tycker Malin.
– När jag var liten smällde han väl till mig ibland. En gång när jag var tre-fyra år och en annan gång när jag var hemma hos farmor och farfar. Då låg han avdäckad på en hammock och när jag väckte honom tog han bara tag i mig och slängde in mig i väggen. 
– Men då fattade jag inte bättre, jag trodde att man gör sånt mot sina barn. 

Från hopp till förtvivlan

En stormig tid följde. Malins pappa la in sig på behandlingshem för att få hjälp att sluta dricka och knarka. Han blev drogfri, träffade en tjej och flyttade hem till henne. Så småningom flyttade Malin dit också. Hon skaffade sig en pojkvän.

Men förhållandet mellan hennes pappa och hans nya tjej varade inte länge och Malin och pappan flyttade ännu en gång. 
– Han var nykter ett halvår, sedan började han dricka igen, konstaterar Malin kort.

Malin fick stöd av sin pojkvän som betydde mycket för henne och av sin styvmamma Angelica. Ofta kom hon och hämtade Malin när hon ringde och berättade att pappa hade druckit.
– Ungefär ett halvår senare hade det tagit slut mellan mig och min pojkvän, berättar Malin och fortsätter:
– Jag var på en fest och pappa ringde: ”Du får komma hem, det ligger sladdar på spisen som har smält, du har glömt att stänga av plattorna din jävla unge, kom hem!”.

Hon gick hem, tillsammans med en kompis. Pappan låg avdäckad i sängen och Malin väckte honom. 
– Han började skrika på mig. Det slutade med att jag gick ut i köket och han kom efter.

Pappan dömdes för misshandel

Det som därefter hände ledde så småningom till rättegång, då hennes pappa dömdes för misshandel. Så här beskriver hon händelsen idag: 
– Jag sa att det inte var jag som bränt sladdarna, men han blev så arg att han tog mitt huvud och dunkade det i bordet tre gånger. Sedan lyfte han upp mig och kastade mig in i väggen så att jag gled ner på golvet. Jag slog i huvudet och tappade medvetandet för några sekunder. Sedan satte han sig grensle över mig och gav mig flera knytnävslag.

Det blev droppen som fick det att rinna över för Malin. Hon hade fått nog av alla svårigheter och tänkte ”Jag kan inte leva så här längre”.

Kompisen som stått utanför när det hände kom in och hjälpte Malin att packa. Hon sa ”vi ska härifrån”. 
– Jag bara satt där på sängen och fattade ingenting och blodet bara rann. Då kom pappa in, han satte sig jämte mig, kramade mig och sa ”jag älskar dig, gumman”. Det är ju ett sådant beteende de har…
– Men då sa jag bara ”nej, gå ut härifrån, försvinn!”. Han svarade ”ja, men stick då för helvete, jag vill inte ha dig i mitt hus”. Då packade vi färdigt och gick därifrån.

Malin var 16 år och hade ingenstans att ta vägen.

 

Fakta Malin

Född: 1991 i Halmstad
Familj: Bor ensam med mina 2 katter och har ett fast förhållande.
Utbildning: Samhäll/Turism på gymnasiet
Sysselsättning: 
Arbetssökande
Drömyrke:
 Säljare i butik (kläder)
Om tio år: Jag försöker att bara ta en dag i taget.
Citat:
I am strong because I have been weak. I am beautiful because I know my flaws. I am a lover because I have been a fighter.