Hallå där Therése Eriksson...

... som startade föreningen Maskrosbarn och har skrivit boken Vi har ju hemligheter i den här familjen. Den handlar om hur det varit att växa upp med en mamma som missbrukat och varit allvarligt psykiskt sjuk – men också varit världens bästa mamma.

Du skriver i din bok att det är okej att må bra, även om någon i ens närhet mår dåligt. Hur menar du då?

– Det är det absolut viktigaste när man själv ska börja må bra, om man lever med en person som mår väldigt dåligt. Då har man under väldigt många år åsidosatt sina egna behov och bara tagit hand om sina föräldrar, eller vem det nu kan vara. Nästan alla val man gjort har handlat om "hur ska jag göra mamma frisk?" eller "hur ska jag få pappa nykter?" eller "hur ska jag hjälpa mina syskon på bästa sätt?".

– Att komma fram till att JAG har rätt att må bra, även om mamma eller pappa eller någon annan i min omgivning mår väldigt dåligt, är en viktig insikt. Man blir otroligt påverkad av sina närstående som inte mår bra. När jag var yngre och mådde bra, skrattade och hade roligt, då kände jag mig självisk, eftersom min mamma inte mådde bra.

Fick du dåligt samvete då?

– Ja, jag tänkte att jag inte var värd att må bra, eftersom mamma inte gjorde det. Min mamma var då den viktigaste personen i familjen. Mycket av familjens tid gick ut på att tänka på mamma och försöka hjälpa henne, så då kunde jag så klart känna mig skam och skuld när jag var glad. Idag känns det jättekonstigt att jag tänkte så, men så var det.

– Det viktiga när man börjar säga "Jag har rätt att må bra även om andra mår dåligt", är att det är det första steget mot att börja tänka på sig själv. Och kanske lägga lite av den tid man lagt på familjen på sig själv och börja fundera: Vad mår jag bra av, vad drömmer jag om, vad vill jag bli, hur ska jag göra med mitt liv?

– Det är ofantligt stor skillnad att börja se på livet från det perspektivet, istället för att ens välmående alltid går hand i hand med hur resten av familjen mår!

"När jag själv var 15 kunde jag inte se mig själv i framtiden över huvud taget. Jag kunde inte planera mitt liv mer än tre dagar framåt, för jag visste inte om min mamma skulle leva eller inte."

Vad tror du att det är som gör att man glömmer sig själv?

– Man älskar ju sina föräldrar mest av allt på jorden och man vill inte svika dem. Man vill stå bakom dem. Man vill att det ska se bra ut på utsidan och att ens kompisar ska gilla ens föräldrar. För många ungdomar, och för mig också, är det så viktigt att hålla uppe den där fasaden. Då vill man inte berätta om det, man vill skydda sina föräldrar så mycket det bara går – och man skyddar sig själv också. Då slipper man prata om att man inte mår bra, vilket man ofta inte gör.

Du har också sagt att syftet med din bok och med arbetet i föreningen Maskrosbarn är att visa att man kan må bra, trots att man har mått dåligt förut. Hur visar du det?

– ... Oj, det är en jättestor fråga, säger Therése Eriksson och skrattar.

– En del av vårt arbete i organisationen är ju att jag åker runt i Sverige och föreläser. Då träffar jag både elever på högstadie- och gymnasieskolor och vuxna som på något sätt arbetar med barn. När jag är ute i klasser och berättar om hur det var när jag växte upp och hur jag gjorde för att må bra, då blir det väldigt tydligt för eleverna, de kan titta på mig och tänka: "kan hon, så kan jag".

– Det blir väldigt tydligt att jag har gjort mina val för att hjälpa mig själv och se till att jag får det så bra som möjligt. Det blir något man kan "ta på", jag visar att det finns en väg.

– Men jag kan aldrig säga till en ung människa "gör så här så kommer allting att bli bra". Men jag kan visa att det finns en framtid. När jag själv var 15 kunde jag inte se mig själv i framtiden över huvud taget. Jag kunde inte planera mitt liv mer än tre dagar framåt, för jag visste inte om min mamma skulle leva eller inte. Då hade jag väldigt svårt att se mig själv som 22-åring eller tänka mig vad jag jobbar med då, vad jag drömmer om. När jag gick i gymnasiet hade jag ingen aning, det fanns ingen tid att tänka på det.

– Så bara att stå inför vissa ungdomar, nu när jag är 22 år, och visa att "ni kommer också att bli 22 år gamla och ni kommer också att få välja vad ni vill göra med resten av ert liv" – det är viktigt.

Maskrosbarns hemsida: www.maskrosbarn.org

Fotnot: Therése Eriksson har fått utmärkelsen Årets kommunikatör 2009 av tidningen Populär Kommunikation, för sitt hängivna arbete och för att hon sprider budskapet "Du är inte ensam och du har ett val" och därmed ger framtidstro till unga som har en svår uppväxt.

Text och foto: Pia Mattzon