Vill hjälpa andra i samma sits

Självskadebeteende handlar ofta om att hantera en svår och ångestladdad situation för att må bättre. Johanna och Karin har båda egen erfarenhet av detta och arbetar idag med att sprida information om självskadebeteende och ge stöd åt personer som är drabbade.

Livlinan har stämt träff med Karin och Johanna i Borås. Det är nämligen här de arbetar ideellt som lokalrepresentanter för organisationen SHEDO - Self Harm and Eating Disorder Organisation. Föreningen finns utspridd i hela Sverige och målet är att sprida kunskap om självskadebeteende och ätstörningar. SHEDO arbetar också med att ge stöd åt drabbade och anhöriga, bland annat genom ett diskussionsforum.

                                                  

- Idag pratas det mer om självskadebeteende, jämfört med för bara ett par år sedan. Dåligt bemötande hör ofta ihop med bristande kunskap och därför arbetar vi med att sprida information, berättar Johanna.                                               

Karin och Johanna har erfarenhet av självskadebeteende under tonåren. Det var ett sätt att lindra svår ångest. Johanna skadade sig i sin ensamhet och var rädd för hur omgivningen skulle reagera om hon berättade. Som 17-åring insåg hon att hon behövde hjälp och första steget var att ta kontakt med en kurator. När hennes föräldrar senare fick veta om hennes självskadebeteende fick Johanna kontakt med barn - och ungdomspsykiatrin (BUP). Vägen var lite krokig men efterhand mådde Johanna bättre och lärde sig hantera sin ångest utan att skada sig själv.

SHEDO arbetar både med självskadebeteende och ätstörningar. Det är vanligt med så kallad dubbeldiagnos, nämligen att en person både lider av ätstörningar och har ett självskadebeteende. En del byter också ut ett självskadebeteende mot ett annat och att svälta sig själv är ett annat sätt att skada sig och försöka få kontroll.   

Många som är nära någon som skadar sig är rädda för att fråga hur personen mår och varför hon eller han skadar sig själv, för man vet inte vad man ska göra med svaret. 

- Det är bra att försöka att inte fokusera på själva självskadan, även om man kan uppmärksamma den. Istället ska man lägga fokus på hur personen mår. Om man är bekymrad för hur personen mår är det bra att uttrycka det, säger Karin och Johanna.

Karin har genom åren träffat många psykologer och terapeuter. Redan som liten brottades hon med social fobi och det innebar att hon bland annat inte åkte hiss, gick på bio eller åkte bil. Som 13-åring började hon att skada sig själv men inte lång tid därefter började hon träffa en terapeut som har betytt mycket för hennes väg tillbaka. 

- Min terapeut fokuserade aldrig på mitt självskadebeteende, utan gav mig den tid jag behövde. I början gick jag inte ens in i hans rum och jag sa ingenting. Han var tålmodig och en dag började jag prata och berätta om hur jag mådde och vad jag kände. Ibland skrev jag för det var lättare än att prata, berättar Karin.

Johanna och Karin vet hur det är att leva med ett självskadebeteende. Det vet också hur det är att hitta andra vägar för att hantera svåra känslor och ångest. De återkommer båda till hur skönt det är att idag kunna vända de dåliga åren till något bra och hjälpa andra i samma sits.   

Läs mer om SHEDO 

Text & bild: Lovisa Bengtsson