Ungdomsmottagningen står öppen för unga närstående

I Sverige finns över 270 ungdomsmottagningar, i Borås ligger en av dem. Vilka åldrar de olika mottagningarna tar emot varierar från ort till ort, men i Borås är alla mellan 13 och 25 år välkomna.

På ungdomsmottagningen kan den som är närstående till någon som mår psykiskt dåligt få råd och stöd – inte minst genom att få någon att prata med om sin situation.

De flesta unga vet att man kan gå till ungdomsmottagningen för att få komma till barnmorskan eller gynekologen, få veta mer om preventivmedel och kroppens utveckling, eller har frågor omkring sex och relationer. Många vet också att man kan prata med personalen där om man har problem i skolan, med kompisar eller föräldrar, eller bara mår allmänt dåligt.

Men det är sällan någon som söker hjälp på Ungdomsmottagningen i Borås för att de är närstående till någon som mår psykiskt dåligt, konstaterar socionom Christin Johansson. De flesta kommer dit av en annan anledning, och först efter ett tag visar det sig att det egentligen inte är den unge själv som har mest problem.

– Det är vanligt! De allra flesta som kommer hit söker inte direkt av den anledningen, utan de söker för egen psykisk ohälsa. Många söker hjälp för symtom som ångest, oro, nedstämdhet, sömnsvårigheter och humörsvängningar, berättar Christin.

– När man sedan pratar om hur de har det, för att försöka se hur familjesituation och annat ser ut, är det väldigt vanligt att det kommer fram att de har någon i sin närhet som inte mår så bra. Men de kopplar inte alltid ihop det med varför de själva mår som de gör.

Föräldrars ohälsa är vanligast

Ibland gäller problemen en kompis eller en pojkvän eller flickvän. Men det allra vanligaste är att det är någon av föräldrarna som mår dåligt.
– Och psykisk ohälsa hos en närstående kan ju se väldigt olika ut. Men ofta handlar det om utbrändhet, depression eller missbruksproblem. Naturligtvis kan det också handla om svårare psykiska sjukdomar, det finns ju ett helt spektra, säger Christin Johansson.

När föräldrarna mår dåligt själva finns vare sig ork eller tid för barnen som tidigare.
– Nej, de blir ju som alla blir när man mår dåligt: Väldigt upptagna av sig själva. Det är svårt att tänka på någon annan när man mår jättedåligt. Man blir innesluten i sig själv och det ingår ju i symtombilden på något sätt, att man inte orkar riktigt. Det har blivit för mycket och då är det svårt att räcka till för resten av familjen.

Samtal för att reda ut sammanhanget

Det Christin Johansson och hennes kollegor erbjuder de unga närstående är framför allt en individuell samtalskontakt.
– Man får helt enkelt sitta ner tillsammans med en utomstående person och prata om sin situation. Allt fokus är på ungdomen – det är ju inte så ofta det är så i vanliga relationer.

En viktig uppgift för personalen är då att hjälpa ungdomarna att se det sammanhang de befinner sig i. Att situationen hemma faktiskt påverkar dem och finns med som en orsak till att de mår som de gör.
– Och det tror jag är viktigt att förstå. För ibland kan det vara lite förvirrande när man mår dåligt och inte riktigt förstår varför och inte kan greppa allt.
– Vi kanske kan hjälpa dem att reda ut hur allt hänger ihop, säger Christin.

Hon vill också hjälpa de unga att se sin egen roll.
– Det är till exempel inte rimligt att ta så stort ansvar som många gör. De skyddar sina föräldrar och tar väldigt mycket hänsyn, kanske håller tillbaka sina egna behov.
– Det är bra om de får klart för sig att det är okej att ta lite plats och att de kan prata med någon annan människa om de inte får den hjälp de behöver hemma.

Unga vill inte belasta föräldrarna

Att unga som har en psykiskt sjuk närstående inte tar upp sina egna problem eller svårigheter i familjen är vanligt. Christin Johansson möter ofta unga som har det så.
– Man blir väldigt benägen att lösa saker och ting själv, så gott man kan, för att inte belasta den som mår dåligt. Man kanske inte visar hur ledsen man är, till exempel, för då kanske mamma mår ännu sämre.
– Det är ganska naturligt att det blir den följden. Och då kanske man många gånger går för sig själv och grubblar. Men det brukar sällan bli särskilt konstruktiva tankar, när man går ensam och funderar på ett problem!
– Risken är ju att man fastnar i negativa spiraler i sina tankar, säger Christin. Och ibland är det bara det faktum att man berättar för någon annan om sin situation, som gör att man börjar tänka på ett annorlunda sätt. När man hör sig själv berätta.

Det viktiga är alltså att man hittar någon att prata med, någon man har förtroende för.
– För alla är det ju inte nödvändigt med en professionell samtalskontakt, även om det är ett bra alternativ. Det kan man behöva, om inte annat i ett senare skede, om man har en svår situation. Men för en del kanske det kan räcka, eller vara en början, att prata med till exempel en vän eller en lärare.

Slussar vidare till annan hjälp

Det är den unga personen själv som avgör hur många gånger han eller hon vill gå i samtal på ungdomsmottagningen.
– Det skräddarsyr vi efter behovet hos den person som kommer. Vi har ingen gräns. En del har ju det, att man får komma max tio gånger eller så. Men här får man gå så länge man behöver, förklarar Christin.

Det finns de som bara kommer en gång. De berättar sin historia, får prata med någon och sedan är det bra. Andra går en gång i veckan under en period, eller var fjortonde dag – det finns många olika varianter. Vanligast är nog att man kommer tillbaka 5-6 gånger, tror Christin.

Om det visar sig att samtalen inte ger tillräcklig hjälp har ungdomsmottagningens personal möjlighet att skriva remiss till bland annat barn- och vuxenpsykiatrin eller slussa vidare till ätstörningsenheten Vågen*, som också finns i Borås.

Det händer väl att unga som kommer till er mår väldigt dåligt?
– Ja, absolut, en del har det jättetungt. Och alla har ju rätt till den bästa hjälpen. Ibland kan vi känna att de får den på någon annan enhet och då hjälper vi dem dit.

Hon tror att det många gånger är lättare för någon som mår dåligt att ta sig till en ungdomsmottagning, än till exempel till en vårdcentral eller att söka psykiatrisk vård. Det gäller både de unga som mår dåligt själva och de som försöker få en vän att söka vård.
– Vi är ju en så kallad lågtröskelverksamhet, det är lätt att komma in här. Vi behöver inte veta så mycket om en person när hon eller han söker sig hit. För oss räcker det i princip att man ringer och säger att man vill ha någon att prata med – vi behöver inte veta mer.
– På många andra ställen finns det krav på remisser, men det behövs absolut inte här. Och vi kan ofta erbjuda tid ganska snabbt. Vi anstränger oss till det yttersta för att inte ha några långa väntetider, berättar Christin Johansson.

Text och foto: Pia Mattzon