Psykisk sjukdom påverkar alla i en familj

På Gyllingen i Göteborg får barn till psykiskt sjuka föräldrar lite andrum. Där får de träffa andra barn och unga med liknande erfarenheter och genom ledarna får de lära sig mer om vad psykisk sjukdom kan innebära.
– Vi pratar mycket om tillitsbrist, om familjehemligheten och att barnen blir hjälpare. Det kan man säga är grunden i det hela, berättar Einar Trollerud.

Han och kollegan Gun Cederborg leder Gyllingens gruppverksamhet. Deras arbete grundar sig på övertygelsen att psykisk sjukdom påverkar alla i en familj – inte minst barnen. Därför vill de sprida ny och positiv kunskap om psykiska sjukdomar och hur man kan förhålla sig till dem.

Brist på tillit, att inte våga eller kunna lita på och tro på andra människor, är något som ofta drabbar barn till psykiskt sjuka föräldrar. Inte minst eftersom tillvaron hela tiden styrs av något som tar all kraft och ork i familjen.
– Den psykiska sjukdomen styr vad som händer och det leder till många brutna löften och besvikelser, säger Einar.
– Och det handlar inte bara om tillitsbrist till föräldrar och andra vuxna, många av barnen har inte heller tillit till sig själva och de undrar ofta om de känner rätt och tänker rätt, fortsätter han.

Familjens hemlighet

Många barn och unga i familjer med psykisk sjukdom präglas också av det som Einar och Gun kallar familjehemligheten. Framför allt beror det på att föräldrarna inte pratar om sjukdomen. Barnen vet inte vad det är som finns i familjen, de känner att något är annorlunda, men vet inte vad det är eller kallas och hur man ska förhålla sig till det.
– Och fantasier som skapas runt sådant man inte vet någonting om leder oftast till mycket skam, förklarar Einar.
Skuldkänslor är vanliga och många barn börjar tänka "det är jag som är dum och besvärlig, jag är skuld till mammas (eller pappas) sjukdom". Om föräldrarna sedan börjar må bättre tror många barn att mamma eller pappa ska insjukna igen om barnen inte är snälla, tysta och duktiga.

– Den tredje delen i det här är att barnen blir duktiga hjälpare. De ser till att allting fungerar och är den borne diplomaten. Och självklart innebär det också att de har svårt att sätta gränser, att säga nej till det de inte vill. Men de har även svårt att säga ja till det de vill, berättar Einar.

Föräldrafritt på träffarna

Två timmar i veckan under en termin träffas grupperna, sammanlagt 15 gånger.

Varje träff har ett speciellt tema.
– Det är inte någon tillfällighet att vi har de teman vi har, säger Einar och syftar på att de knyter an till grundfrågorna han just gått igenom. Deras teman är: Känslor, Försvar, Psykisk sjukdom, Familjen, Den egna personen, Familjeroller, Val vi gör i livet, Alkohol och kemiskt beroende, Kommunikation och Gränser. (Läs mer om varje tema i länkad artikel under rubriken "Läs mer".)

Gruppverksamheten vänder sig till barn och tonåringar, upp till omkring 18 år. Det är frivilligt och gratis att delta i grupperna. Och även om initiativet kommit från till exempel kurator eller skolsköterska, ska föräldrarna alltid vara införstådda, även om det gäller äldre tonåringar.
– Det är en förutsättning för att man ska få gå här, att man själv vill och att föräldern vill och känner till det. Vi vill ju inte att barnen ska få fler hemligheter än vad de redan bär på, säger Gun.

Men föräldrar får inte vara med på träffarna, de får inte ens befinna sig i samma hus. Barnen ska känna sig fria att prata om vad de vill med de andra barnen och med ledarna. Det innebär dock inte att föräldrarna hålls utanför och underskattas – tvärtom. Gyllingen poängterar istället genom utgångspunkterna för sitt arbete hur viktiga föräldrarna är för sina barn:

  • Föräldrar är de mest betydelsefulla personerna i ett barns liv
  • Föräldrar vill sina barns bästa
  • Barn är lojala med sina föräldrar

– De barn vi möter här har föräldrar som har insett att psykisk sjukdom inte bara påverkar dem själva och deras man eller fru, utan hela familjen. Det är ju mogna, kloka och modiga föräldrar som tar sina barn hit, säger Einar.

Text och foto: Pia Mattzon