Prata med en vuxen om någon vill ta sitt liv

Har du en kompis eller familjemedlem som hotar att ta sitt liv? Ta då kontakt med någon vuxen. Bär inte den tunga bördan av ett sådant förtroende på egen hand! Den uppmaningen riktar psykologen Britta Alin Åkerman till alla unga.

Hon har mött många självmordsbenägna ungdomar genom åren i sitt arbete som psykolog. Hon har också rest runt i Sverige och föreläst på skolor och genom sitt engagemang i NASP, Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa vid Karolinska Institutet i Stockholm, har hon skaffat sig mycket erfarenhet och kunskap kring unga och självmord.

När hon ombeds komma med något råd till unga som har någon i sin närhet som hotar att ta sitt liv, tvekar hon inte en sekund.

– Ta kontakt med någon vuxen! Man förväntas hålla förtroendet för sig själv, men det får man inte!

Så om till exempel en kompis säger att man inte får berätta för någon, ska man bryta det?

– Ja, det ska man göra.

Det finns inget att tveka på?

– Nej. Men man kan också säga att man följer med sin kompis och söker hjälp. Man kan säga: "jag tar dig i handen och jag följer med dig till kurator eller till BUP*, så att du kan få hjälp. Och jag kan gärna prata för dig om du tycker att det är svårt, jag vet ju vad du har sagt till mig."

– För den unge själv ska inte vara stöd och hjälp.

Britta Alin Åkerman har träffat på många unga som försöker hjälpa sin vän ensam, som ensam tar emot alla förtroenden.

– Jag brukar kalla dem de små psykologerna. Till slut orkar de inte med. De lagrar allt och till slut blir det för mycket och då hamnar de själva i risk att ta sitt liv.

Alltid allvarligt

Jag undrar var gränsen går. Nästan alla unga säger väl någon gång "jag är så trött på allt, jag hatar allt och alla, jag vill ta livet av mig". När vet man att det är så allvarligt att man ska gå och söka någon vuxens hjälp?

– Det vet man inte, alltså ska man ta alla på allvar, säger hon enkelt.

Så fort någon säger så är det allvar?

– Jaa.

Men det är nog många som inte tänker så?

– Ja. Jag vet det. Men jag vet också många som har genomfört handlingen. "Det är ingen som tar mig på allvar", säger de. "Nu har jag sagt det här så många gånger, men ingen tar mig på allvar, så det är lika bra att genomföra det."

Är det ett problem att vi inte tar de unga på allvar?

– Ja.

Ett stort problem?

– Ja, jag tycker att det är ett jättestort problem. När jag möter ungdomar säger de ofta "det är ingen som har pratat med mig om det här". Det verkar som om vuxna är rädda för dem, rädda för att prata.

Pratar man inte rent generellt om självmord heller, till exempel i skolan?

– Nej, de är lika rädda.

Hon hoppas att den kampanj som hennes organisation NASP nu ska genomföra tillsammans med Folkhälsoinstitutet och Skolverket ska råda bot på rädslan. Skolorna behöver väckas, menar hon, och personalen måste våga prata om självmord, för att kunna arbeta förebyggande för att förhindra att fler unga tar sitt liv. Kampanjen är beställd av regeringen och under våren 2009 ska ett vykort skickas ut till landets alla skolor.

– Det kommer att skickas till rektorer och personal inom elevhälsan, med uppmaning om att de har väldigt stor insyn och möjlighet att hjälpa de här ungdomarna.

Svårt dilemma för barn till invandrare

Genom åren har Britta Alin Åkerman också förstått att barn till invandrade föräldrar kan hamna i ett särskilt dilemma. Om dessa barn har någon närstående som mår dåligt och funderar på att ta sitt liv, är det näst intill omöjligt för barnen att berätta det för någon annan.

– De blir straffade om de berättar. Och det är inte bara vanliga straff, de kan bli sönderslagna – fysiskt misshandlade. Jag har mött flera som talat om det här med mig.

Du menar att man blir misshandlad av någon i sin egen familj?

– Ja. För familjen blir synliggjord på något sätt och det är inte tillåtet. Familjen blir synlig på ett negativt sätt.

– Men om man fortfarande går i skolan tycker jag att man ska kontakta kurator. Förhoppningsvis känner kuratorn till familjen och kan sätta in stöd och hjälp. Det är också viktigt att ungdomarna får samtala med någon, de måste få utlopp för den smärta och vånda det innebär att vara nära vän eller anhörig till någon som hotar att ta sitt liv. Det är så oerhört viktigt att få prata!

*BUP = barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning

Text och foto: Pia Mattzon