Hur mycket ska man hjälpa en kompis?

Man kan hamna i svåra situationer om man har en kompis som mår dåligt. Vi ställde några frågor kring det till Tomas Tjus, som är lektor på psykologiska institutionen i Göteborg. Han är också psykolog och psykoterapeut och undervisar på psykoterapiutbildningen med inriktning mot barn och ungdom.

Hur tror du det är att ha en kompis som mår dåligt?

– Det måste vara jättevanligt med en kompis man är bekymrad över. Helt plötsligt försvinner en schysst kompis ifrån en, den orkar inte, vill inte och så vidare.

– Det kan kännas som ett stort ansvar, ett för stort ansvar för en kompis att ta på sig själv. Man kan nog känna sig väldigt maktlös i det här läget och man vill nog på alla sätt försöka få sin kompis att inse att han eller hon behöver hjälp, säger Tomas Tjus.

"Säg det inte till någon"

Några som vi intervjuat har haft kompisar som säger att de inte får berätta för någon annan om problemet de har. Men vad ska de göra om det är något allvarligt...?

– En av de absolut vanligaste meningarna som unga säger är: "Du får inte säga det här till någon". När de sa det till mig som psykolog så fick jag sätta en gräns och säga till dem: "Du kan låta bli att berätta saker om du vill, men det finns vissa saker jag måste berätta för andra" och så fick jag räkna upp vad jag faktiskt var tvungen att säga.

– Men när det handlar om en kompis är det inte lika lätt att göra den markeringen, verkligen inte. Man kan känna sig bakbunden och ibland kanske man blir riktigt förbannad över att man fått det här förtroendet – för det är en alldeles för stor börda, som man dessutom inte ska få dela med någon.

– Det blir ett dilemma: "Jag skulle verkligen behöva prata med någon, men nu har jag ju lovat...". Som kompis kan man också dras in i det och själv börja må dåligt, för man har fått ett för stort lass att bära.

Sätta en gräns

Har du något råd att ge till den som befinner sig i det här dilemmat?

– Om man kunde ge ett råd, även om det nästan känns naivt, så skulle det vara att säga "stopp och belägg, jag är inte säker på att jag klarar det här". Men då tycker man kanske att man sviker kompisen och då är det tillbaka till dilemmat igen. Man står ju sin kompis nära.

– Men att på något vis markera att man har en gräns är viktigt, både för sin egen och för den andres skull. Ibland får man strunta i att man "sviker" och ändå prata med en vuxen om det.

Text: Mikael Elf