Glöm inte dig själv!

Att inte glömma sig själv kan vara en lite jobbig uppmaning för många som lever nära någon som mår psykiskt dåligt. Men det är ändå viktigt att ta upp tanken.

Du känner säkert igen uppmaningarna: ”Nu måste du tänka på dig själv” eller ”Tänk på dig själv lite – det är inte ditt ansvar att ta hand om din mamma”. Eller kanske sägs det av en förälder till dottern eller sonen som har en kompis som mår dåligt: ”Nej, nu får du inte gå så djupt in i detta – det går nog över”.

Dessa råd eller uppmaningar är nog välmenta – den som säger dem vill helt enkelt lyfta bort bekymmer och det som är tungt från personen och försöka få honom/henne att inte glömma sitt eget liv. Men rätt ofta landar sådana råd fel.

”En del av mitt liv”

När vi har intervjuat unga närstående har vi hört många kommentarer från de som fått liknande uppmaningar. 

En reaktion är att man inte vill ha hjälp att tänka på sig själv, man vill att den som är sjuk ska få hjälp. Det är nummer ett.

En annan reaktion är att man uppfattar råden och uppmaningarna som om man ska strunta i någon som man faktiskt tycker väldigt mycket om.

Ytterligare en reaktion är att man känner sig oförstådd och kanske till och med kränkt, eftersom detta inte är något jag väljer och ingenting jag kan välja bort. Just nu är det en del av mitt liv.

Se till att du också får något bra

Glöm inte dig själv – det blev till slut ändå vår rubrik här. Att inte glömma sig själv sätter dig inte i motsats till den du är närstående till.

Uppmaningen handlar istället om att det är viktigt att du ser till att du också får en bit av något bra, utifrån dina behov, det du vill och behöver

”Något bra” kan till exempel vara att kunna vara med kompisar, att slippa oroa sig ibland, att inte känna skuld för att man har kul en stund.

Att inte glömma sig själv är att bygga ett eget område i sitt liv – och även inom sig själv – där man mer utgår från sina egna önskningar och sin egen vilja. Det är att också ett sätt att ta hänsyn till sig själv.

Unga som lever nära någon med psykiska problem lever många gånger på det enda sätt som är möjligt, vilket oftast är att ta hänsyn, ta ansvar, hjälpa till och så vidare. Det är bra med en motvikt till det – hur liten den än är!